Svea Bank bröt inte mot lagen när de krävde förseningsavgifter av kunder som inte betalade skulder i tid, anser Högsta domstolen. Men KO anser att avgiften ska förbjudas ändå och nu väntar ytterligare en prövning i lägre instans.
– Nu återstår frågan om avgiften är oskälig av andra skäl. Det är en prövning som vi välkomnar, säger konsumentombudsmannen Cecilia Tisell.
Sommaren 2020 stämde Konsumentombudsmannen (KO) kreditföretaget Svea Bank, då man ansåg att den förseningsavgift för konsumentkrediter som de tillämpade bröt mot inkassokostnadslagen.
Avskräckande avgift
Förseningsavgiften, som vid tiden för stämningen låg på 120 kronor, tillkom utöver den ersättning för kostnader och dröjsmålsränta som konsumenten skulle betala vid försenad betalning.
Svea Bank invände att sådana avgifter har tillämpats av svenska konsumentkreditföretag i flera decennier. Enligt kreditföretaget syftar förseningsavgiften dels till att avskräcka från dröjsmål, dels till att täcka upp de interna indrivningskostnader som förseningar av inbetalningar medför.
KO vann i såväl patent- och marknadsdomstolen som patent- och marknadsöverdomstolen. Båda instanserna ansåg att förseningsavgiften var olaglig och skulle förbjudas.
Det beslutet ändras nu i Högsta domstolen, som slår fast att villkoret inte strider mot de tvingande reglerna i inkassokostnadslagen.
– Vi hade så klart hoppats att HD skulle hålla med oss. Inkassolagen är en skyddslagstiftning som begränsar vilka extra kostnader en person kan behöva betala vid försenade betalningar. HD:s dom innebär att den här avgiften helt faller utanför inkassolagens tillämpning. Vi tycker att det är olyckligt, säger Cecilia Tisell.
"Tydlig lagstiftning"
Daniel Waerme, Svea Banks advokat, är däremot nöjd och tycker att HD-domen "är ett mycket positivt och klargörande besked för hela branschen".
– Det är viktigt att Högsta domstolen nu klargör, att om man ska ändra en lång branschpraxis ska det ske genom tydlig lagstiftning och inte genom att myndigheterna driver fram ny rättspraxis genom domstolssystemet, säger han.
I andra hand har KO yrkat att avgiften, även om den inte strider mot lag, är oskälig eftersom den till nackdel för konsumenten "rubbar balansen mellan parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet".
Då båda tidigare instanserna prövade aldrig den frågan, så därför skickas nu målet tillbaka till patent- och marknadsöverdomstolen för fortsatt prövning i den delen.
Källa: Marc Skogelin/TT, Joakim Magnå/TT
