Flera stora gröna bränsleprojekt har pausats eller avbrutits de senaste månaderna. Ett av dem är jätteanläggningen i Örnsköldsvik, tänkt att bli först i Europa med att producera e-metanol till sjötrafiken.
Transportbranschen är en stor utsläppsbov, och står för mer än en tredjedel av koldioxidutsläppen från slutanvändare. Ett av hoppen för att få ner utsläppen är förnybara bränslen, som kan användas av flygplan och fartyg.
Men flera ambitiösa projekt har pausats eller avbrutits de senaste månaderna. BP stoppade två biobränsleprojekt i Tyskland och USA i maj, Shell har pausat sitt samarbete med Vattenfall i svenska Forsmark, tänkt att samla in koldioxid och skapa elektrobränslen för flyg.
I mitten av augusti meddelade också danska Ørsted att man lägger ned sin anläggning i Örnsköldsvik, trots stöd från miljardären Bill Gates och att bygget redan var i gång.
"Går väldigt bra"
Bakom jätteanläggningen, som kallas Flagship One, står projektören Liquid Wind. Beskedet var en kalldusch, medger vd Claes Fredriksson.
– Absolut. Vi hade jobbat med det här projektet och sålt det och tänkte: "Yes, nu kan vi gå vidare", säger han.
Liquid Wind jagar nu nya köpare till projektet.
– Jag kan säga att det går väldigt bra. Och det innebär att vi har flera intressenter, säger han.
Liquid Wind har projekt i olika faser i Sundsvall, Umeå och finländska Haapavesi, och presenterade i dagarna ett nytt samarbete med Uniper om en anläggning i Östersund. Frågan är varför den tyska energikoncernen inte bara tog över Örnsköldsviksanläggningen som kommit längre?
– Nu har ju Uniper jobbat med Östersund en tid och är väl inkörda där. Att byta häst i full fart, det gör man inte lättvindigt, säger Fredriksson.
"Är ett problem"
Linda Styhre, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, tror att den senaste tidens pausade projekt beror på att det rör sig om höga investeringsbelopp och därmed stora affärsmässiga risker, samtidigt som efterfrågan varit svagare än väntat.
– Att en stor aktör drar sig ut är ett problem därför att det skapar osäkerhet och sänker stämningen.
Om den långväga sjöfarten ska kunna ställa om behövs energitäta förnybara drivmedel som elektro- och biobränslen. Långsiktiga avtal mellan energibolag, rederier, transportköpande bolag och en palett med styrmedel, anser Styhre.
– Det finns flera initiativ inom förnybar vätgas- och metanolproduktion. Jag tror definitivt att de blir av och att man kommer att producera i Sverige innan 2030.
Fakta: Liquid Winds projekt
Liquid Wind utvecklar projekt för att med hjälp av förnybar el och koldioxidinfångning från kraftvärmeverk producera e-metanol till sjöfarten.
+ Örnsköldsvik. Den så kallade Flagship One var tänkt att producera 50 000 ton e-metanol om året. Ørsted köpte projektet 2022, började bygga året därpå men skrotade det i augusti.
+ Sundsvall. Produktionskapacitet på 130 000 ton e-metanol vid Korstaverket. Miljötillstånd beviljat, inget investeringsbeslut fattat.
+ Umeå. Produktionskapacitet på 130 000 ton e-metanol vid Dåvaverket. Avsiktsförklaring med Umeå Energi och rederiet Wasaline, som tänker sig driva sin hybridfärja med bränslet.
+ Haapavesi. Avsiktförklaring finns kring en anläggning i finländska Haapavesi, tillsammans med Kanteleen Voima och Piipsan Tuulivoima.
+ Östersund. Tyska Uniper har gett Liquid Wind i uppdrag att utveckla en anläggning i Östersund. Målet är 100 000 ton e-metanol om året.
Källa: Gustav Sjöholm/TT
