Berlins politiker försöker rädda det anrika lyxvaruhuset KaDeWe undan konkurs. Men det kan bli en dyr historia för stadens skattebetalare.
I slutet av januari kom beskedet: Kaufhaus des Westens, KaDeWe, Europas näst största varuhus och en av Berlins viktigaste turistattraktioner, gick i konkurs.
Nu rapporterar den tyska radiokanalen RBB, med hänvisning till källor, att Berlins senat har beviljat betalningsgarantier på 18 miljoner euro, motsvarande 203 miljoner kronor, till en långivare.
Skulder och hyror
Bakgrunden är att KaDeWes storägare Signa-Gruppe gick i konkurs förra året med skulder på över åtta miljarder euro.
I kombination med kraftigt höjda lokalhyror och minskad konsumtion, som en effekt av stigande inflation, har detta satt lyxvaruhusets hyresgäster i en prekär situation. Många kan inte upprätthålla verksamheten och tvingas lämna fastigheten.
Varuhusets ekonomi drabbades även hårt av de omfattande nedstängningarna i Tyskland under pandemin.
De senaste veckorna har det förekommit flera spekulationer kring räddningsåtgärder.
Bland annat att en thailändsk delägare kan ta över hela bolaget, eller att KaDeWe förstatligas och görs om till ett kooperativ, enligt ett förslag från vänsterpartiet Die Linke.
Vill rädda jobben
Uppgifterna har inte kommenterats av Berlins senat, men stadens borgmästare Kai Wegner, från kristdemokraterna CDU, har understrukit vikten av att hitta en lösning på situationen.
"Senaten kommer att arbeta för att nå en lösning för Berlins kändaste varuhus och att så många jobb som möjligt räddas", sade han i ett uttalande efter att konkursen meddelades.
Fakta: KaDeWe
KaDeWe är beläget vid affärsgatan Tauentzienstrasse i Berlin och är Europas näst största varuhus efter Harrods i London.
Portarna slog upp redan 1905 och blev snabbt ett populär symbol för staden.
Efter andra världskriget byggdes varuhuset upp igen och representerade det "tyska undret" när Västtysklands ekonomi återhämtade sig. Under Kalla krigets dagar var KaDeWe också en viktig symbol för det forna Västberlin, och utgjorde ett slags motkraft till kommunismen i Östtyskland.
Källa: Joakim Hugert Lundberg/TT